Ska Gotland vara självförsörjande på energi?

Bondesamhället – man hjälptes åt med det man hade och skapade det mesta inom sin gemenskap.

Det låg en otrolig styrka i det. I tider av globalisering, där det är lika lätt att få tag på grön glass från Japan som en varmkorv, så har de lokala lösningarna inte varit så ”heta”. Nu förespråkar jag inte ett ”Make Gotland Great Again” och att stänga murarna om ön, men i vårt tänk kring energi kan vi nog upptäcka; det finns mer att hämta runt husknuten än vad vi kanske vet.

När det gäller energi, framför allt el, så är det väldigt bra att vi har en kabelförbindelse till det nationella systemet i övriga Sverige. Det hjälper balansen i vårt nät. Det ger även möjlighet att exportera el när Gotland har överskott. Men att skapa beteende och ett system som fungerar som om inte kabeln finns ger oss flera fördelar, till exempel skulle vi:

• Ha hög andel förnybar energiproduktion nära oss, vilket minskar kostnader (förluster) och ökar motståndskraften mot störningar.
• Vara mindre känsliga för världsmarknadspriser. Ett bra exempel är den gotländska biogasen under energikrisen 2022/2023, där prissättningen kunde utgå från lokala förutsättningar.

Sedan är det väl också ganska kul och inspirerande tänker jag? Att skapa en känsla av att det här löser vi, och styr över, tillsammans! I omställningen pratas det också ofta om att det ska löna sig att göra rätt (eller tvärtom: vara dyrt att göra fel) vilket är precis vad en flexibel och lokal elmarknad handlar om. Att ge möjlighet till abonnenter att få fördelar om de är med på att hjälpa det gemensamma systemet. Allt utifrån sin egen förmåga att styra hur man använder energin (elen).