Visst kan Lotta cykla!
– Eller tja, kunde på 70-talets Bråkmakargata i alla fall
Vi har byggt in vårt samhälle i ett bilberoende. Det har skett succesivt under flera decennier. Detta har lett till att satsningar på ökad cykling, gång och kollektivtrafik har haft svårt att lyckas, eftersom de konkurrerar med den etablerade bilnormen som styr trafikbeslut.
Jag jobbar nu med ett projekt som försöker minska de korta bilresorna där barn blir skjutsade till skolan och fritidsaktiviteter. Projektets syfte är att främja barns hälsa och minska transportutsläpp.
Okej Lotta, in i bilen!
Barns resvanor har förändrats från att vara aktiva till att vara inaktiva. Trots att barn har rätt till den rörelsefrihet det innebär att kunna cykla till skola och fritidsaktiviteter har rörelsefriheten för dem minskat med 60 procent de senaste 25 åren.
Föräldrar rättfärdigar sin bilanvändning till skolan med att det är det bekvämaste sättet att resa, men också att de tycker att vägarna är för osäkra för alternativa färdsätt – utan att reflektera över det faktum att de själva bidrar till andra barns trafikfara. Men ska vi föräldrar välja bort det färdsättet som är överlägset bäst för barns mentala och fysiska välmående bara för att det är bekvämare med bilen?
Mer parkeringsyta än boyta
I dag finns det mer parkeringsyta per invånare än boyta. Bilar som också står parkerade 96 procent av tiden. Ytorna skulle kunna användas till betydligt trevligare saker som lekplatser, mer grönska, bredare trottoarer, platser att mötas, parker och cykelbanor. Saker som ger oss vardagsglädje istället för bara bilförvaring.
En gata planerad för barn är en gata för alla
Fördelarna med att avstå bilen är många, inte minst ifall vi ska lyckas med energiomställningen och nå klimatmålen. För att ställa om ska vi inte tvinga människor att byta bilen mot cykeln – vi ska istället göra det så attraktivt som möjligt att göra hållbara val. Minskad trafikträngsel gör det också lättare för de som faktiskt behöver använda bil – det är ingen slump att Nederländerna, det land som satsat mest på cykelinfrastruktur, också har de nöjdaste bilisterna. Och världens lyckligaste barn.
Det behöver ske en förflyttning som möjliggör medborgare att ta större plats i gaturummen. Vi måste stadsplanera istället för att trafikplanera. Sluta planera för bilens rörlighet och istället planera för tillgänglighet. Hur skulle framtidens gaturum se ut om de inte är utformade med bilen som utgångspunkt?
Att gå emot rådande normer är svårt. Det behövs kunskap men också visioner om vilket samhälle vi vill ge våra barn och unga. Drömstaden ska inte vara bilfri, men där skulle människan vara norm, och börja med det minsta gemensamma som är vår möjlighet att gå.
Ska vi inte börja planera utrymmen för människor istället för bilar? Är inte tiden mogen för att planera staden ur barnperspektiv och för Lotta att äntligen kunna plocka fram cykeln igen?
/ Petra Ahlman, projektledare Energicentrum Gotland
Energicentrum Gotland är ett av Sveriges 14 regionala energikontor, helägt av Region Gotland. Texten är även publicerad i Gotlands Gratistidning.
Mer läsning
Om hållbar mobilitet på Gotland
Läs mer om här på vår webbplats.